purelove

Men sen började jag i Hässleholm. Det har jag ju inte berättat någonting om. Gud så tråkigt. Jag började iallafall i skolan, kände inte någon alls i min årskurs. Rätt snabbt hittade jag Tina och Elin, och vi har blivit rätt bundis. Jag är så himla glad för det. Det finns många andra fina människor i min klass också, Matilda och Emmy t.ex. Bara så himla underbara människor. På tal om det så snöade det igår, men åter till ämnet snö om en stund. Klassen är iallfall generellt schysst, förutom vissa undantag, men så är det alltid! Alla är löjligt smarta och jag som inte har fått in rätt studieteknik än får bara G på allting. Men jag ska verkligen göra allt för att ta igen det, det har jag lovat mig själv.

Men du vet Erik Ivarsson. Ja det är klart du gör. Det var han, fast innan dess var det Alexander och Samuel och efter Erik så kom en Josef med. Fastän jag har betett mig väldigt oacceptabelt senaste tre månaderna, så måste jag ändå vara lite stolt över mig själv. För jo, Erik Ivarsson, det var han som jag fick syn på när jag var på öppet hus på HTS i vintras. Som jag kollade upp namn och facebook på. Och så när jag började skolan, mer än ett halvår senare, så tog det några veckor och sen låg jag på ett källargolv medans han kysste mig på halsen. Det tycker jag är väldigt starkt jobbat, jamen verkligen. Han går ändå i trean och ser ut som R.P., fast ännu lite stiligare. Bara för att bevisa för mig själv att jag fortfarande kan få allt jag vill. Att han sedan visade sig vara ett as var ju inte särskilt förvånande, men det gjorde mig inget. Jag fick vad jag ville. Himla synd dock, för han var så himla himla trevlig och fin så man dog lite när det inte var tal om sex. Efter det bytte han helt, blev någon äcklig liten patetisk nolla som tjatade för att få ligga. Nej du. Men fint minne ändå.

Samuel orkar jag inte berätta om. Jag vet inte vad som hände och jag vet fortfarande inte hur det är mellan oss. Men visst är jag lite svag för honom och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till då mitt självförtroende bara sjunker mer och mer ju mer han inte pratar med mig, ju mer jag inte får någon bekräftelse what so ever om att han ens vet att jag existerar. Det suger verkligen.

Alexander var en emosnubbe i Malmö som jag träffade i cirkus två veckor. Jag tyckte aldrig om honom egentligen, inte på det sättet. Men han kom att bli en fruktansvärt fin vän iallafall.

Josef. Jävla ashelvete. You don't fuck me over like that. You just don't.

Har träffat några andra med men de är inte värda att nämna. Verkligen inte. Jag måste dock tillägga, att alla, och då menar jag ALLA, jag har träffat, har varit dåliga på att pussas. Erik var väl inte helt värdelös men han var fasen inte bra heller. Nää.

Men jag har kommit nära Anna och co.! Och skaffat mig en hel hög fina vänner. André och Linus och Oliver som jag kände lite sen innan, och så Long som är bäst i hela världen och Jakob i min klass är också himla bra. Ja, nu har jag säkerligen glömt någon, men det får vara för denna gången. Jahapp.

Det var väl det om Hässleholm. Det är slitigt så in i helvete, yes.

Annars då? Äh jag vet inte. Jag har inte mycket mer än Hässlehåla just nu. Jag slutade tillsist hos Anki, jag vågade. Hon lurade mig på pengar som jag slitit som ett djur för två dagar i somras, jag förstår inte vad det var för fel på henne. Sjukt skönt att det är över iallafall. Sen hittade jag ett fullbod på Forneboda, men det var för mycket ansvar så jag klarade inte av det, det blev för mycket helt enkelt. Men jag och Sandra kom iallafall till att prata igen! Mycket trevligt!

Det jag tacklas med nu är väl främst ångesten för vintern och snön och julen. Kylan. Ensamheten. Att inte jämföra med hur jävla bra allt var förra året. Det har gått så fort och jag har inte hängt med, alls. Jag känner att nu är jag redo för min kickass sommar. Inte för vintern, absolut inte för julen. Jag tänker absolut inte skriva "att itne kunna" blablabla, jag vet att det är så men det är sånt som HÄNDER, det bara GÖR det. Och jag vet att det finns hur många fina andra som jag kommer dela mitt liv med, det kommer bara när det kommer helt enkelt. Och fastän jag kommer sakna allt som var förra året, så är det ändå mina minnen. Och dom kan ingen ta ifrån mig. Det är det finaste jag har, minnena från förra året. Den bästa tiden i mitt liv hittils, något som alltid kommer vara en del av mig. Ett avslutat underbart kapitel i mitt liv. Det är något jag bara måste ta, och det gör jag. Det är så, fucking finito. Och jag är över det, jag är okej. Men det är ändå nu det snyter till lite extra om hjärtat ibland. Men jag är bara mänsklig, jag får lov att inte vara perfekt. Vilken bra ursäkt. Så jag bojkottar och ignorerar iallafall vintern och julen iår.

Ajovisstfan, fadern mins företag gick i konkurs när vi var i Frankrike i somras. Justdetja, vi var i Frankrike i somras. Måste bara tillägga att jag förmodligen vill flytta dit några år efter studenten, har börjat läsa franska i skolan och allt. Ja men iallafall. Så det är jobbigt hemma, vi har nästan inga pengar. Och jag vet att dom kommer skilja sig, men jag har så mycket att tänka på nu så jag tänkter ta itu med det när det händer. Så jag ignorerar bara det.

Mina julklappar av mamma har jag redan fått i förskott, jag fick ett par superfina skor när vi var i Stockholm under höstlovet och så i förrgår fick jag min Siestabiljett beställd. Det kommer bli så jävla underbart, längtar något obeskrivligt.

Jag måste börja träna mer och äta mindre och nyttigare. Jag har blivit jättestor, verkligen. Känns ashemskt. Så det ska jag också jobba på.

Utöver det hade jag inte så mycket att dela med mig av för denna gången. Det var ett tag sedan sist ju, och jag ber verkligen om ursäkt för det. Men det var bara något jag behövde. Jag lovar att bättra mig.

Puss.

Och nej, jag är inte arg på Viktor. Jag är inte besviken heller, eller ledsen. Jag är glad för det vi har haft, ibland är jag ledsen för att jag inte har det längre. Och det är väl självklart att jag saknar honom, men bara som människa. Som den underbara världsbästa människa han är. Som var min allra bästa vän och min andra halva. Han kommer alltid vara en liten del av mitt hjärta, även om vi inte pratar längre. Just nu är det bäst såhär. Men vi är inte ovänner, och det tycker jag är bra. For the rest we will see.