purelove

Iallafall börjar Elin och jag glida ifrån varandra lite. Jag vill verkligen inte det. Jag vill verkligen verkligen inte det. Det måste bli bra igen. Och det tror jag. Jag hoppas så innerligt. Annars vet jag inte riktigt vad som händer. Jag vill inte veta heller. Det måste bli bra igen.

Älskar min barbapappakudde.

Skolan började för en vecka sedan, vi håller redan på att stressas ihjäl. Tyskan är det jobbiga, det tråkiga och det jag inte bryr mig om. Men jag måste ändå bry mig, och det är så mycket onödig tid. Palla.

Joakim och jag är nog inte vänner längre, jag vet inte. Tror han gör som Martin gjorde. Det är inte okej, men jag är van nu. Att människor slutar finnas där för en. Utan att jag gjort något alls, medvetet iallafall. Jag kommer aldrig över det och det gör ont som fan, men det är aldrig något jag visar. Fake-ass-friendship.

Jag är inte så okej egentligen, jag behöver få känna att jag duger som jag är, att jag är tillräckligt. Känna mig lite älskad bara. Det är inte så att jag gråter för att jag mår dåligt, så dåligt mår jag inte. Det är bara det att något saknas i mitt liv, detdär som utgör typ 30% av ens liv och som behövs. Lite kärlek bara.

Daniel Adams-ray <3

Camilla fyller år på fredag, ska hitta något fint åt henne. Hon är ändå den 3e viktigaste människan i mitt liv.

Och jag ska börja skriva i en bok istället, prova på det iallafall. Tror det blir bättre.

Ok

Under lovet har jag inte gjort så mycket alls. I princip ingenting. Först var jag sjuk en vecka, och sen kom jag fram till att alla var jobbiga och bara spenderade tid med sina pojkvänner. Så jag har tagit det ytterst lugnt, och börjar bli riktigt uttråkad.

Well. Idag är det då första januari 2011. Jag förväntar mig så himla mycket av detta året. Det förra var det värsta jag någonsin gått igenom. Så detta året ska kompensera upp för hela 2010 också! Jag ska gå mot ljusare tider, och ljusare toner! I håret såklart. Det kommer bli kalas. Detta året ska bli något att komma ihåg, och jag har en bunt med nyårslöften:

*Ingen som helst kontakt med I W under detta året. Inget alls. Han existerar inte

*Äta nyttigare och träna, bli nöjd med mig själv

*Verkligen satsa på skolan

*Sluta r* ( med undantag för Siesta, KANSKE! )

*Må bra och vara lycklig

Och jag ska göra mitt yttersta för att hålla detta samt lite till smågrejer jag lovat mig själv. Detta kommer bli bra, detta kommer bli riktigt bra, 2011. Jag är taggad.

and I feel quite lonley.

och det är inte det att jag är desperat efter en pojkvän. jag vill att det ska komma när det kommer, komma naturligt. visst, jag tycker inte om att vara ensam och jag hade verkligen behövt någon just nu. men jag tänker inte leta reda på första bästa för det och nöja mig. jag vill ha något som är på riktigt. någon som faktiskt tycker om mig. någon som tycker om mig för den jag är. just nu känns det inte som att någon gör det, eller skulle kunna göra det.

exit wounds med the script beskriver allt rätt bra.

det är en dag till julafton nu och jag är sjuk. jag har haft feber i två dagar, varit döförkyld och haft halsont i tre och nu i kväll fick jag även ögoninflammation. just great. och jag är bara så trött. jag vill åka iväg, utomlands, med en kompis som inte har plikter eller en pojkvän som säger att han älskar henne varje kväll innan hon somnar, jag vill åka utomlands med en bästa vän, försvinna bort ett tag och bara ha jättekul. jag har aldrig känt mig mer ensam än nu.

men imorgon ska jag till kristianstad med mathilda ström och köpa julklappar. det glädjer mig, dels för att jag tycker om och saknar henne väldigt mycket, dels för att vi ska äta thaimat, dels för att hon är den enda jag tycker om som inte har pojkvän just nu (förutom tina med) och dels för att jag inte har köpt en enda julklapp än. tänker fortfarnade inte jämföra med förra året. turkosblårandig tröja med silverhjärta i vänster arm för att han är högerhänt så då slits den vänstra armen mindre -> mindre risk att hjärtat ramlar av. jag hoppas inte att han har slängt den.. inte jämföra med förra året. inte jämföra. fan.

jag är ensam. och det hade varit okej om någon mer hade varit ensam. så att vi kunde vara ensamma tillsammans. men nej.

godnatt. och åt helvete med julen. det är den sista julen här rätt säkert, och jag bara skiter i det. jag vill hem till mitt riktiga hem. ni vet där, det där jag inte får tänka på längre, det hem jag inte får se som mitt hem på samma sätt längre.

men nu bekräftade tina att vi ska fira nyår tillsammans. det kommer äga strumpan ur sockan. åhhh can't wait.

Jag har inte så mycket jag vill säga. Det är snart jullov och ja, jag känner mig ensammare än någonsin. Jag vill väldigt gärna hitta någon ny att dela mitt liv med, men det får komma när det kommer. Det känns som han är precis runt hörnet, han den där. Jag hoppas det.

Joakim är lite konstig, jag hoppas fortfarande att jag kan åka till honom över nyår. Kan jag inte det så är hela mitt jullov förstört ändå. Damn.

Nästa vecka när veckan är över ska jag göra ett klamydiatest. Kom på att robin S är rätt äcklig ändå, bäst att vara på den säkra sidan.

Josef har snaggat sig, han ser ut som en indisk slav. ( he he he he )

Har inget att säga. Saknar att vara hemma hos Lundahlarna. Känns jävligt kasst att jag korrupt blivit av med mitt andra hem. Det är hemma för mig, här är inte det. Och länge till är det ju inte det tekniskt sätt heller.

Kanske är dumt att bojkotta julen när jag vet att det kommer bli den sista med både mamma och pappa och troligtvis huset. Men jag fixar bara inte det utan.. Ja. Struntsamma. Jag hade kunnat döda för att få vara del av deras familj.

Fan med.

Hola är mitt nya uttryck. Till allt. Ett hola sombrero förgyller väl vilken dag som helst!

Jag och t är inte så bra just nu, men jag vet inte om jag vill att det ska vara det heller. Jag har dålig självkänsla och då stöter jag bort människor jag bryr mig om. Jag orkar bara inte med henne just nu. Vi får se hur det blir.

Jag läser mycket fina texter, ser fina filmer och serier och tittar på fina bilder, för att få upp hoppet igen. Få upp hoppet om att jag kan bli älskad, att det faktiskt kan finnas någon som tänker på mig när de ligger i sängen och ska sova, eller någon som kollar lite extra när jag är i närheten. Jag behöver lite sånt, jag behöver lite bekräftelse. För jag vet att jag inte är helt värdelös, men jag känner mig ganska värdelös nuförtiden. Jag älskar inte mig själv så mycket just nu. Jag är inte särskilt ful eller helt vrickad, jag är bara, inte så bra. Inte som jag är egentligen. Jag vet inte, jag måste bara få upp hoppet lite. Ska börja fika och träna och läsa mer. Ja men visst.

Jag har börjat titta på Glee. Jag kan inte sluta. Det är så fint och jag blir lite varm i hjärtat av det. Love love love it. 

Men det är vinter igen, snön ligger där den ligger och det finns inget jag kan göra åt det. Julpynt är påbörjat överallt; hemma, på ica, i klassrummet. Det börjar bli svårt för mig att undvika och ignorera julen nu. Men en månad, inte ens det. 24 dagar, sen är det över. Och tiden går fort, snälla låt den gå fort nu med. Knappt tre veckor kvar i skolan. Sommaren gick ju så fort, låt 24 dagar göra det också. För jag vill inte ta itu med det. Nästa år, då jävlar. Det ska bli en sjuhelvetes jul, lillfingerlovar. Ok?

Så det är första december imorgon. Jag har inte smält det, tänker inte göra det heller. Just stay calm, stay cool. Men imorgon ska jag titta på vinterjacka och det är ju lite roligare. Jag skulle egentligen inte ha någon ny detta året men sen kom jag fram till att jag inte hade en enda med fodring. Och det behövs verkligen, så fruktansvärt kallt som det är ute. Idag hade jag tre par strumpor och tjocka fodrade vinterskor men frös ändå överallt. Fy. 

Skolan går inte alls bra nu, men jag hååååller på. Först måste jag få in det i huvudet, att jag ska skärpa och engagera mig. Sedan får jag göra det. Men jag måste få in det i huvudet först. Jag håller på, lovar.

Men tiden bara flyger iväg. Nu ska jag äta soppa, för andra gången idag.

Visstfan, det har jag glömt bort. Opererades i Karlskrona för en vecka sedan, drog fram en tand. Det var fruktansvärt. Jag har iallafall inte kunnat äta mat sen dess. Hur hemskt? Bara sådär det värsta som kan hända mig, som älskar mat över allt annat. Jag fick ta ut piercingen med, det känns supersupersuperkonstigt. Men jag ska ta om den sen, nästan helt säkert, det får jag till och med för modern min.

Vill prata med Camilla snart igen, saknar henne. Och så behöver jag prata av mig lite. Av uppenbara anledningar, men även för att hon är så himla himla bra och vi har kommit så himla nära.

Keep it tight!

Jag har inte skrivit på väldigt länge. Jag vet inte vart det senaste halvåret har tagit vägen. Jag var praktiskt taget helt förstörd hela sommaren. Jag låg hemma och kollade på serier i ett mörkt instängt rum. Jag grät fruktansvärt mycket och kände mig väldigt övergiven. Det var jobbigt, det kan fortfarande jobbigt ibland. Men mest är det jobbigt att tänka på hur dåligt jag mådde, då blir allt till en klump i halsen igen och ögonen svider till. Inte för att jag fortfarande är ledsen, utan bara för att det var så hemskt och jag är så ledsen för min egen skull, att jag behövde genomgå något sådant. Så där behövde jag inte skriva någonting, det är inget jag vill titta tillbaka på och minnas ändå.